Angående budgeten 2005

3.2.5 Genusperspektiv i sjukvård och forskning måste bli bättre

Medicinsk forskning bedrivs idag oftast på unga män med deras specifika fysiska förutsättningar. Denna forskning är därför inte alltid relevant och applicerbar på till exempel äldre kvinnor. Det är inte helt ovanligt att kvinnor får felaktig medicinsk behandling. Vi anser att ett medvetet genusperspektiv ska implementeras i sjukvårdens metodik och organisation. Faktumet att medicinska forskningen sker på en viss ålderskategori och att behandlingsmetoderna appliceras på äldre personer är naturligtvis inte enbart en genusfråga utan även en generell problematik.

Jämställdhet såväl nationellt, regionalt och lokalt har varit och är centrerad kring personalfrågor lön karriär m.m samt våld. Mainsrtreamnng d.v.s att jämställdhet sak genomsyra allt har inte fått något större genomslag.
En mängd forskningsrapporter och undersökningar visar att kvinnors och mäns vårdvillkor är olika och ojämställda. Stor uppmärsamhet fick detta redan för flera år sedan i en rapport kring MRF:s bedömningar för att få forskningsanslag. I regionen är det nödvändigt att vara uppmärksam på hur ALF anslagen fördelas. En intensiv diskussion fördes kring detta under förra mandatperioden.

Det har också gjorts en mängd undersökningar och rapporter kring läkare som är kvinnors arbetssituation.

Män har dominerat i den medicinska forskningen både när det gällt problemformulering, problemanalys och ekonomiska resurser för forskning.

Problemformuleringsföreträdet för män både nationellt och regionallt innebär att de sätter agendan för vad som ska diskuteras, hur det ska diskuteras och vart det ska leda till. Det vill säga vilka beslut som skall fattas.
Resultatet leder till sämre vård och ibland utebliven eller felaktiga medicinska insatser för kvinnor. Det kan t.ex. gälla diagnos och behandling av hjärtinfarkter, eller behandling av diabetes bland tonårsflickor. Vi anser att ett medvetet genusperspektiv ska implementeras i sjukvårdens metodik och organisation. Vi anser också att kunskapen och medvetenheten om genusperspektivet inom vården måste höjas.

Ingen accepterar att vi behandlas olika eller diskrimineras p.g.a hudfärg eller relegion, men medvetet eller omedvetet accepterar vi diskriminering inom vården pg.a kön. 

I Region Skånes policy dokument - Vilja välj jämställdhet – antaget 1999

Se Barbro Dahlbom Hall.

Se kvinnliga läkare.

Se artiklar.

Angående indragning av läkemedel för svårt cancersjuka kvinnor.

I maj och juni kunde man i Dagens Medicin läsa, att kvinnor som behandlas för

metastaserad bröstcancer vid Universitetsjukhuset i Lund inte skulle få läkemedlet Herceptin. Ett läkemedel som ökar överlevnaden.

Detta för att spara pengar, så sades det från början. Då kritiken blev stark försökte sjukhuset anföra andra argument.

Vad händer med patienten – kvinnan? I bästa fall hänvisas hon till ett annat sjukhus för att få den nödvändiga behandlingen. Konsekvensen blir läkarbyte, ökad oro m.m.

Det i en situation där de berörda kvinnorna redan har det mycket svårt.

Samtidigt för sjukhuset över kostnaden för vården till någon annan.

Kommer regionrådet förhindra att svårt cancersjuka kvinnor blir brickor i ett cyniskt budgetspel?

Malmö den 20 september 2004

Inge Garstedt (m)

Fråga till regionrådet Ingrid Lennerwald

Angående att hundbiten man inte kunde få stelkrampsspruta
 på närmaste vårdcentral.

Här följer mannens berättelse:

– Blev biten av en schäferhund på morgonen när jag cyklade till arbetet. Gick till Husie vårdcentral (jag befann mig i närheten) och ställde mig i kön, till luckan för, som jag uppfattade nya patienter.

Väl framme fick jag reda på att jag skulle ta en röd lapp till distriktssköterskorna. Jag gjorde som jag blev tillsagd och satte mig och vänta. Efter ett tag kom en trevlig sköterska och jag fick följa med in på ett rum och förklara vad som hade hänt. Sköterskan talade då om för mig att jag skulle ställa mig i kö till luckan. Irriterad sa jag att där hade jag redan stått och även fått besked att jag skulle ta en röd lapp och sätta mig och vänta.

Sköterskan lade då om såret men talade om för mig att det inte var lönt att fråga någon om läkare att ge mig en stelkrampsspruta eftersom jag inte tillhörde Husie vårdcentral. Vid förfrågan om vart jag skulle vända mig, fick jag reda på att jag skulle gå till Fågelbacks vårdcentral.

Väl framme vid Fågelbacks vårdcentral där jag tagit en kölapp, dristade jag mig att gå fram till luckan utan att det var min tur och fråga om man kunde få en stelkrampsspruta. Det gick inte, för att de inte gav några sprutor på denna vårdcentral. Jag fick reda på att när man skulle ha sprutor fick man vända sig till ”sprutcentralen” på Djäknegatan mitt i stan (där det inte finns några lediga parkeringsplatser.)

Trött på att fösas hit och dit gick jag till Husläkaren som ligger bredvid vårdcentralen och frågade om de kunde fixa en stelkrampsspruta. Det kunde de. Efter att ha pratat med en läkare fick jag en stelkrampsspruta.

Från det att jag gick in på vårdcentralen i Husie (nära mitt arbete) och gick ut från Fågelbacks vårdcentral hade det gått cirka två timmar, och då hade jag ändå inte väntat på min tur i köerna. Om jag följt uppmaningarna, som jag fick på vårdcentralerna hade det säkert tagit en till två timmar till. Nu vände jag mig till Husläkaren, där allt var avklarat på mindre än 30 minuter.

På min arbetsplats kör jag en styrd verktygsmaskin som kostar 849 kr/timmen, vilket innebär 14 kr/minut. För att få en stelkrampsspruta skulle det ha kostat mitt företag någonstans mellan 1700 och 2500 kr. Bara momsen som mitt företag skulle betala för dessa timmar hade blivit någonstans mellan 400 och 600 kronor.

Inte någon människa som jag talade med denna morgon var otrevlig utan jag upplevde att de gjorde vad de kunde för att hjälpa mig. Systemet det jobbade under verkade för mig helt förkastligt. –  

Frågan är följande: Är det så att man inte ska kunna få en stelkrampsspruta, när man blivit hundbiten eller skadad, på den vårdcentral man uppsöker?

Malmö den 7 november 2004

Inge Garstedt (m)